Testar / Aquolina Body Milk, vit choklad

(Aquolina Body Milk, vit choklad. 89 kr på seven.se)

Alla som känner mig bra, vet om min speciella förtjusning i just vit choklad. Jag sörjer fortfarande Magnum vit *tyst minut*. Det är något speciellt med vit choklad. Vit choklad känns fräschare och det passar så bra till frukter. Enkelt att göra en hyfsat enkel efterätt tex, blanda massa frukter på en plåt, riva över en massa vit choklad och tadaa, servera med glass!

Efter att beställt produkter på eleven.se så fick jag med mig gratisprov på bl.a en kräm som heter Aquolina Body Milk, vit choklad. Helt lyrisk över att få dofta vit choklad, men skeptisk, testade jag efter min dusch nyss. Den luktade verkligen vit choklad, och jättegott! Jag är mega nöjd! Och huden vart alldeles silkeslen och mjuk, och doften stannar kvar på huden. Priset på en hel flaska 250 ml kostar på eleven.se 89 kr. Ett okej pris för en så ljuvlig och iaf för mig, väldigt speciell doft.

Jag rekommenderar!

Välkoma till min nya blogg!

Namnet är Veronica, och jag är som ni kanske anade bara hundrafemtiocentimeter lång (kort?). Har alltid varit kort, så man skulle kunna säga att jag är van. Föddes ovanligt liten, och så har det alltid varit. Jag har en ovanligt bred nacke och starka tår. Jag måste oftast titta upp, och jag är en mästarinna på att stå på tå och sträcka mig efter saker. Min längd gör mitt liv en aning annorlunda än andras skulle jag tro. Mina byxor, är som ni ser, för långa. Men å andra sidan behöver jag aldrig vantar för min jackärm, är så lång att min hand aldrig sticker ut. Det bästa? Måste nog vara att kunna shoppa mycket rosa kläder på alla barnavdelning. Man kan se positivt och negativt i allt, så även detta. Men, overall, så lider jag inga större meen^^ Man har lärt sig leva med det, lärt sig sy upp sina byxor. Ber människor om hjälp, hoppar, låtsas se det dom pratar om, fast att jag inte har nån aning.

Kärleken

För övrigt ser mitt liv ut som kanske någon annans, eller vad vet jag? Men jag har en livsparner. Äntligen. Orka bry sig om det där igen. Nu är det klappat och klart med min Alexander. Finns mycket att oroa sig för där ute, men kärleken är precis där den ska vara, hos mig. Jag skulle kunna skriva mil av text, om hur denna underbara varelse förgyller mig som person, mitt liv, ger mig hop, och stöd.. Och ja, jag försöker hålla tillbaka. Här är iaf en bild på underverket.

Familjen

Sen kommer vi då till familj. Den är ju inte särskilt stor. Var beredd för det blir lite sorgligt nu. Mina föräldrar var alkohlister (vilket för övrigt kan vara en bidragande del till mina hundrafemtiocentimetrar) och min uppväxt var inge vidare. Riktigt skit faktiskt. Hursomhelst så dog min mamma Annelie när hon var 41 år och jag var 9, och min pappa levde några år till och dog när han var 49 år och jag var nästan 14. Men! En mycket god vän till familjen, och min låtsas pappa/morfar har tagit hand om mig sedan dess. Och även när mina föräldrar fanns vid liv fanns han omkring mig. För mig är han bara kort och gott Inge. Han fyller ingen ram, utan han bara är min Inge, som alltid fanns där för mig under min uppväxt. Lät mig bo på landet, komma bort, etc. Han som tog mig som fosterbarn när min pappa, även han gott bort och jag stod som 14 år, med alla tonårskriser man kan tänka sig, föräldrarlös.

Bästa vän

Jag har haft turen att få en bästa vän. En sån där, som man är bunden till i själen. En osynlig tråd, som för alltid håller oss länkade Hon råkar ha samma namn som min mamma. Annelie. Skulle kunna skriva natt och dag, om allt som hon gjort för mig. Allt hon ger mig, jag hoppas bara att hon vet det i sitt hjärta. Vi har varit vänner i 10 år nu, och jag behöver inga andra vänner än henne.

Senaste bilderna på henne efter sminkning av mig