Om jag ska vara ärlig så är jag mållös. Vet inte riktigt vilka ord jag ska använda för att beskriva denna kväll, men ett bra ord är i alla fall "lyckat". Jag ska försöka återge kvällen någorlunda, men jag råder er alla att gå till Blogg-kungen himself Chris, han har huvud för detaljer, som mig lätt passerar, speciellt med nån promille sådär i kroppen...
www.chrippz.blogg.se
Jag vill börja med att prata lite om min vän Aino för att ni ska förstå djupet i det här.
Aino och jag är barndomskompisar, och vi minns knappt när vi träffades första gången, vilket i princip innebär, att vi vuxit upp tillsammans som syskon. Vi slogs tillsammans, sida vid sida i mitt första kott-krig, Aino har bokstavligt talat räddat livet på mig när vi var sådär 10, och jag trampade genom, en hö... Vad det nu heter. När man packar hö i ladugård, uppe i nått som ser ut som balkar som ligger som fyrkanter. Svårt att förklara för mig, hursomhelst, så det är alltså pressat och har inget golv eller så. Men när det är så hårt pressat, kan man lätt leka, hoppa, och ha kul i det utan att behöva oroa sig, och skulle det av nån anledning, lossna, ja då skulle man i alla fall 
landa mjukt på höet som ramlar med en ner 3-4m ner. Det som hände mig var att jag trampade igenom där bonden hade börjat ta hö, alltså fanns det knappt nått, men jag lyckas ramla framåt och foten ja trampade igenom med, hakar sig fast på bjälken. Så där hänger jag ett par meter upp i luften, upp och ner,i ett ben och under mig finns bara ren skrovlig cement, medans Aino tar ett stadigt tag i min fot, min enda livhanke, och får en björnstyrka och drar upp mig. Jag vet att vi satt där sen, på varsin rumpa, våra hjärtan bultade och vi undrade båda två, vart ifrån hon fick denna styrka. Idag vet jag. Kärlek. (Bild: Aino och jag på mitt kalas när jag fyllde 9 år)
Alla kriser vi haft genom våra liv, har vi delat med varandra. Alla som dött ifrån oss, och alla som krossat våra hjärtan. Aino har bokstavligen väckt mig kl 03 på natten och stått gråtandes på min veranda, och jag har tröstat henne. Vad vi än går igenom,så vet vi att vi finns där för varandra, så som vi alltid har funnits. Aino är en av de få vänner jag har som har träffat både min mamma och min pappa. Och när hon ibland beskriver min mamma, blir jag så rörd, för vi minns henne på samma sätt. Min mamma dog ändå när vi var 9 år gamla. Det här är mitt kalas jag hade när jag var 9, och vem sitter vid min sida. Jo Aino.
Man brukar prata om blodsband. Vårt band är alla våra minnen, sorger, kärlekar och tragedier vi gått igenom. Som vi på ett eller annat sätt gått igenom tillsammans.
Nåväl, det jag vill komma till ang mitt firande var att denna kväll hade varit en simpel light version om det inte varit för Aino, och det hon gjort för mig. Hon har varit min assistent, och ringt fram och tillbaka till restaurant och klubb, och hon har lagt ut en rejäl slant på all den drickan vi fick när vi var där. Sprit är väll sprit, men det var så vackert och lyxigt och alla med tunna plånböcker kunde slappna av. Har lixom inga ord, men alla vet att det är Aino vi har att tacka för denna kväll.
Kvällen började med att självaste födelsedagsbarnet kom försent. Ja, ja, jag vet... Men, Fauxhawk frillan är lite knepig för att inte tala om lösögonfransar och glitter som ska dit både här och där^^ Så, jag ber om ursäkt, men ni känner ju mig^^ Vi möttes upp utanför Thank god its Friday, och vi satte oss till bord. Det var 
mycket trevligt och maten var god, fast jag ångrar mitt val av rätt, som bestod till stor del av Ciabatta bröd som är väldigt segt, men jag måste säga att den dippsåsen killarna fick, och som jag fick dippa lite av Alex, var suverän. Det mest intressant vid middagen var nog de drinkar vi beställde som mycket bestod av glass. Eftersom jag och Aino är Orgasm-dyrkare, så tog vi en drink som var komponerad just så. Jag tror den hette Mudslide, 
och den var härligt god! Alex beställde in en annan glassdrink med krossade chokladkakor i, och den ägde. Den var helt klart godast! Tiden gick fort eftersom vi bara hade sitning i knappt 2 timmar, men det var en bra början på kvällen och det var trevligt och gott.
Nu när våra magar var fulla och törsten släckt, tog vi oss en liten prommenad i vinterkylan från Kungsträdgården till Kungsgatan och Chaplins bar. (Bild: Niklas får"Brainfreeze") Vi var ganska tidiga, så vi stod och tjuvkika lite 
på middagsgästerna, några år äldre än oss^^ Som diggade till gamla jazzdängor och hade trevligt på det där lugna fina sättet man har när man blir äldre. Eller i alla fall hade när man var äldre, be mig inte spekulera i hur jag tänker svänga mina lurviga när jag fyller 60. Inte till Jazz i alla fall ;) Tänk sen, "Fy fan, mormor lyssnar på sån där, gammal tråkig techno"
När det började bli dags, satte vi oss där det var tänkt att vi skulle sitta, och sen, fick jag välja om vi skulle sitta här, eller nere i vita soffgruppen, NÄRA KARAOKEN. ...Hm, ja gissa vad ja valde och
vart vi sen satt.. ^^ Men jag är nöjd. Vi satt alla mer samlade och man kunde enkelt röra sig omkring, så bra val av mig om jag får säga det själv ;) Borden var väll lite för små då kanske^^
Efter en stund kom dom in med lite av all den dricka, det skulle visa sig att vi skulle njuta av hela den här kvällen tack vare Aino, och jag är glad att jag filmade det här, för det kan lixom inte beskrivas med ord :) Sen var kvällen i fullgång. Det sjöngs karaoke, och det dracks och minglades. Nu dök också min syster Susanne och Anna upp. Sen var jag Annelie och Aino ute en stund med Chris också, på en liten prommenad till Donken. Vet inte vad dom fick för sig vakterna, men det sades 
att "han har fått i sig lite för mycket" Fattar ingenting, han gick ju typ rakt, sen att lilla rosa jag själv säkert vinglade också, hör inte hit, och det sägs att jag ska ha slängt ur mig till vakten "Men jag är ju förfan fullare än han!"....Inte så smart kanske. Skoj om självaste födelsedagbarnet hade slängst ut^^ Men, vi fixade biffen och Chris kunde stolt gå in en stund senare igen :) 
Nemas problemas av tre damer ;)
Kvällen var väldigt lyckad, Jag hade skitskoj! Vi festade till närmare 03, när vi sen tog 2 taxibilar hem till Aino, och vi somnade vid 05. Kvällen gick för fort, men tiden går ju fort när man har roligt, har jag hört. Och jag hade roligt!
Tack!:
Aino ( duh!) - Kvällen hade absolut inte varit möjlig utan din hjälp och generositet. Min älskade syster!!!
Alex - Alltid vid min sida! Finns ingen grå vardag med dig inte!
Annelie - Sötast av oss alla, sjöng så jag grät.
Chris - Funderar på att kalla dig "Blogger" numera, vi SÅG att du hade skoj!
Anna - Ingen kan slänga sin lurviga som du! Tack för dansen! ;)
Susanne - Syrran, vart tokglad att du kom!!! Tack för lite sentimental snack, som vanligt!
Niklas - Tack för La dolce vita!!!
Totte - Du var det första ja tänkte på när jag vakna dagen efter. Kaffee.....schiiiigg... ;)
Tess - Inte sjunga karaoke..? Totte, vad e det för brud!? ;)
(Lyckades undvika kamerorna helt)
__________________________________________________
Jag bjöd 50 personer. Dom som kom, var dom som älskar mig, mer eller mindre ;)
Ni som inte dök upp utan att ens säga nått, utan som jag fick höra på omvägar...wow.. Take a hike! :(
Ni som var gulliga nog att ringa och berätta att ni inte kunde komma, lungan, vi hittar på nått en annan gång! :)
* Tack för en oförglömlig kväll! <3 *
// Veronica "Rosa partypinglan"
Mer bilder & Videoklipp
