Som vanligt… När något berör mig mycket som nu, kan jag lixom inte vara tyst. och nej, jag har inte med saken att göra, men jag vill iaf ge er en tankeställare.
Kunde inte frågan ha ens ställts? Det verkade ju vara planerat trotts allt.
Han vart sårad… Den blicken vill jag slippa se igen. Ni borde sett den istället!
Jag ångrar OFTAST det jag aldrig sa… Svårt att tro va? ^^
Om jag brydde mig hälften så mycket om alla skulle det räcka…
