Alla runt omkring mig verkar mer eller mindre träna inför den sk Beach 2009. Tänker själv ständigt på att jag vill börja träna. Klämmer på min mage som tittar fram och inser att jag gått upp i vikt. Suckar, får ångest, taggar mig själv. Händer inget.
Så tittar alla nära på mig, med sorgsen blick, och säger “Men gumman, du vet ju att det är för --- Klart man går upp i vikt då.” Har också precis börjat äta p-piller, vet att jag brukat gå upp i vikt av dem. Men allt är bara ursäkter. I slutändan, skulle ja kunna träna. Ta promenader. Äta mer sallad, mindre pizza.
Känns bara som att några centimeter mindre i midjan är så obetydligt egentligen. Jag kommer fortfarande i mina kläder.
Alex älskar mig. Det spelar roll!
(-10kg)
