Ny hårfärg

Jag är mega-exalterad över min nya hårfärg! Det vart verkligen drömhåret enligt mig, och jag kan inte sluta spegla mig!

Jag har sedan några år fastnat för L`Oreal Couleur Experte, vilket är ett paket med både hårfärg och en del blekning för att göra slingor med. Och jag har testat ett par st färger nu, och alltid varit nöjd. Denna gång vart jag som sagt helt exalterad!

Grundfärgen ligger nära mitt naturliga, sandre färgade hår, och kontraster gillar jag så när jag dessutom fick till riktigt ljusa slingor, och det nästan vart lite salt & pepper-effekt, vart jag verkligen nöjd. Den färgen jag provade denna gång verkar ny, och jag hoppas den är här för att stanna!

Annelie som sedan ett tag tillbaka är rödhårig använder sig nu också utav L`Oreal Couleur Experte, och ett plus är att den röda färgen sitter ganska bra och länge, vilket röda färger sällan gör.

I helgen ska jag så spöka ut mig för Halloween! Yes! Moahaha! :P

Video - Sotiga ögon med rosa

Nu har jag äntligen filmat och redigerat en egen sminkvideo. Jag vet jag vet, helt knasigt, men jag tycker sånt här är kul! Och om det finns någon annan som är som jag så uppskattar dom den här :) Jag ville försöka kombinera sotiga ögon och rosa som ni vet är min favvofärg, och detta blev resultatet. Såhär i efterhand, vill jag ändra på en del saker, och ser vad som kunde ha gjorts bättre, men så är det väl alltid? :)

Jag skulle vilja få en utmaning. Önska något jag ska göra vet ja! Sminkning, naglar, hår..You name it!

Och om ni vill se min avideos men inte så intresserad av min blogg, så kan ni "subscribe"/prenumerera på mina videos som jag laddar upp på Youtube.

Ciao!

Video - Fransk manikyr metallic

Här kommer en till video när jag gör mina naglar. Jag är fasligt förtjust i att få fram mina tippar, som tex fransk manikyr. Men det blir tråkigt i längden, med samma orginella sak, så jag använder min fantasi och tadaa!

Lacken jag använder heter ingenting. Eller det gör dom säkert, men jag kunde inte hitta något namn på dom i alla fall, dessutom är ett av lacken från vevay och går i alla fall inte att få tag på eftersom det är ett lack jag fått som prenumerant.



Inge kom hem igår från sjukhuset och har nu en pacemaker inopererad. Han måste nu äta vattendrivande medicin varje morgon, pga hans hjärtfel som göra att hans kropp samlar på sig vatten, bla i lungorna. De dagar Inge var på sjukhus, var hemska. Jag var verkligen orolig att det var slutet... Alex bodde här och det positiva var att se hur bra vi hade det. Vi delade på hushålssysslor så bra som jag trodde vi skulle och även märkt förrut.

Nu kommer Niklas, så här ska det knapras skorpor och surplas kaffe!

Sminkning - Höstfärger

Just nu är jag så arg. Jag filmade faktiskt allt. Riggade upp ordentligt, byggde högt och brett. Förberedde mig. Filmar bra länge och så tar batteriet slut och mobilen dör. Aja, tänkte jag, var ju nästan ändå klar... Nä, men då har allt förvunnit :( GAH. Så jag fick ta lite bilder. Men, vad hjälper det. Skulle ju bli en film var det tänk. Piss piss piss... Minst sagt. Och det enda spår på min sminkning jag lämnar efter mig blir den här bilden. Och så är det bara att ta nya tag helt enkelt, en annan dag.

Helt omöjligt att se tror jag om jag inte nämner det. Men på ögonlocket har jag en kopparorange ögonskugga som jag tonar uppåt med en mörk lila. Vid nedre fransraden la jag en mörk matt blå, som gav en lite sotad look, och som en extra toutch la en jag en tunn grönglittrig eyeliner, och ramar in det hela med svart eyeliner innanför nedre fransraden. Aja här kommer en bild till där allt kanske syns lite bättre. Nej, nu vart man lagom off... Visst f-N är det höst...

Video - Naglar med rosa glittriga tippar.

Gjorde något riktigt kul och snyggt på mina naglar häromdagen, så jag gjorde om det och satte ihop en liten film om hur, och vad jag använde i min manikyr. Synd att det var just min nya rosa mobil jag filmade med, hade velat visa hur otroligt fint min mobil matchade mina naglar! :P

Glöm nu inte att skriva nån liten kommentar iaf ; )

Min Inge...

Du har säkert redan läst rubriken, men när jag skriver detta, har jag fortfarande inte kommit på någon bra rubrik att skriva.

Igår var jag stark. Jag måste säga det själv. Det var sannerligen en prövning. Men jag litade på min känsla och jag vägrade flytta mig. Jag ska ta det från början...

För några dagar sedan när jag och Inge skulle gå ut på förmiddagen för att ta en cigg till vårt kaffe, så började hans arm att lägga av igen. Tänk att du håller i något och att armen tappar all sin kraft, och faller, du kämpar för att hålla upp den vilket går vissa sekunder, men sen faller den igen, vilket ger ryckiga rörelser och kaffet flög överallt. Den stunden, insåg jag verkligen att något var riktigt fel. Jag insåg, att det var jag som skulle behöva ta tag i det här, och att Inge, blundade hårt för det, och skyllde på det vanliga. Museklinflammationer. På väg dagen efter, till jobbet, otroligt orolig över att lämna Inge helt själv. Ringde jag Alex för att prata, och för att berätta att jag är orolig, och att jag nog har anledning att oroa mig pga hans sympotomer. Alex nämner något om Tia-attacker.

Väl på jobbet konsulterar jag en kollega, och nu dyker samma ord upp. Tia-attacker. Här reagerar jag och frågar vad detta är, som även min pojkvän nämnt, och får förklarat för mig att det är symptomer på syresbrist i hjärnan , vilket orsakas av proppar i hjärnan, vilket kan leda till Stroke.

På min kl10-rast går jag ner för att prata med syster Ann som jobbar på Blidömott. Även hon tar upp TIA-attacker, och talar om för mig att detta är allvarligt, och att han behöver komma till sjukhus idag. Så jag ringer Alex, oxh han får tillåtelse att gå tidigare från sitt jobb, och hämtar upp mig kl 13 när jag slutat för att nu åka hem till Inge och få med honom till sjukhus. Under hela dagen, funderade jag på att ringa hem. Så många gånger tog jag upp mobilen, men jag ringde aldrig utav räddslan att han inte skulle svara.

I bilen ringer jag och när han svarar berättar jag precis som det är. Att jag pratat med en sköterska om hans attacker och att hennes råd, och min kollegas, är att han behöver åka till akuten idag. Inge säger att vi kan diskutera saken när vi kommer hem. Och jag vet att det här kommer bli ett krig.

Lite snabb bakgrundsfakta. Inge är en annorlunda man. Han har sin egen verklighet och sin egen sanning. Vilket betyder att det han säger kan vara för honom äkta eller, bara en lögn, som han gärna sprider omkring sig, för att komma undan. Inge är inte någon som tar smällar och biter ihop. Han undviker smällar och blir han träffad springer han därifrån gråtandes. Exempelvis, klättrade han upp i träd när tandläkaren kom med båten till Furusund, när han var ung. Och hans ruttnande tänder, och hans stora frånvaro av att äga en tandborde någonsin, är total. Och när han nu, såklart inte kan bita i bröd, för att tänderna faller ut, beror det på att han som ung fick vitaminbrist i med dålig mat under kriget. Och att nu gå till en tandläkare... Borde, men njaaa, på ett ungefär. Så, när vi kom hem, och jag berättade att läget är allvarligt, men att vi nu kan se om vi behöver ora oss genom att göra en röngen, gick inte alls hem. Han visste att det var inget att ora sig för. Det var bara hans muskelimflammationer. och tillslut, efter många diskutioner, började han be, nästintill på sina bara knän. Jag stod pall "Det är inget att diskutera, vi åker" Jag sa till honom att jag vill han inget illa, tvärtom. Och jag frågade honom" Om en sköterska sa till dig Inge, att Veronica måste till akuten ikväll, vad hon än säger, det här är allvarligt!" Skulle inte du tvinga med mig dit då? Inge sa " Självklart!" Han ville åka i morrn ist, eller på måndag, men jag visste att det bara var dumma ursäkter. Det var nu el aldrig. Nu skulle vi åka. Aldrig att jag skulle oroa mig ens en natt till! 2 timmar senare. Tog han sitt förnuft till fånga och började klä om och packa, och jag tror att jag kanske hörde ett "du har kanske lite rätt..."

Inlägget blir långt, men i nuläget ska Inge stanna sin andra natt på sjukhuset. Efter prover och röntgen. Dom märker också att något är fel. Det är TIA attacker, men inget syntes på röntgen.

Jag ska prata med en sköterska imorrn, om läget, idag har jag pratat med Inge, och ja, han låter olika varje gång. Sluddrar ena gången, okej andra men om något stressad och förvirrad.

Jag vill inte vara negativ, men jag förbereder mig på det värsta. Jag älskar min Inge, jag vill bara att han ska må så bra som möjligt, utan att han ska lida.

Ta inte dina föräldrar för givet. Jag har inga och jag saknar dom fruktansvärt. Även dina vänner, alla nära och kära. Ingen finns där för evigt, men gör tiden, lång som kort, bra och kärleksfull.

/Veronica

Jag är vuxen.

Jag fyller 26 i januari, så jag vet att jag är vuxen. Och visst, ibland önskar man att man inte skulla behöva ta alla beslut, och inte behöva ta ansvar. Men jag inser fakta, nu är jag vuxen, och allt det som hör till.

Det har hänt så otroligt mycket senaste 2 åren. Och man kan verkligen säga att mitt liv tog fart när jag träffade Alex. Innan dess stod jag och stampa, mådde dåligt och hade panik över att jag inte kunde se någon direkt framtid. Nu har jag utbildat mig, och har jobb. Gått ner i vikt, och mer behövdes inte för att jag ska känna mig som en helt ny person.

Men, så den jobbiga delen just nu med att vara vuxen. Studieskulder & Inge.

För det första så vart jag aldrig vuxen i hans ögon, utan han beteer sig mot mig som jag är 10. Han vill kolla så jag har med mig allt, han tom gräver i mina väskor och öppnar min post. Fast att jag sagt ifrån så många gånger i höga decibel. Får ingen respekt alls.

Det jag inser nu, är att han är beroende av mig, inte tvärtom, och att det alltid har varit så. Och absolut är så nu. Men han håller kvar hårt. Jag kräver mitt privatliv och min integritet, vilket han uppenbarligen inte alls respekterar, så då sliter jag mig loss.

Jag sa för inte så länge sedan att även om Alex skaffar lägenhet så kan jag inte flytta från Inge. Han behöver mig. Efter allt han gjort för mig, borde jag bo kvar och ta hand om honom. Men så slog det mig. När ska jag får leva MITT liv då? När får jag vara fri? Det här är inget värdigt liv. Att bli behandlad som om jag hela tiden inte klarar av att hålla koll på mina egna saker, och att aldrig få chansen att testa mina vingar.

Så jag har tagit beslutet att flytta ihop med Alex. Det är det jag vill göra, och jag vill verkligen äntligen kunna ställa min väska i hallen utan att nån gräver i den för att kolla om jag har nödvändigheter med mig, fast än jag sagt att jag verkligen har det. Och att se min post i en hög, ist för att aldrig se den, och sen få veta att jag har skulder hos kronofogden. Som ni hör, det är helt absurt.

Jag är inte förståndshandikappad, jag kan ta hand om mig själv.

Inge har varit dålig sista tiden, och behöver ta prover etc, men han vill inte inse. Fast än att jag talar om att jag är orolig, och att jag vill inte hitta honom krälandes på golvet nått mer. Han repar sig varje gång, men något är uppenbarligen fel. Jag vill inte köra över honom och ta beslut för honom, utan så länge det inte är fara för hans liv, låta honom bestämma själv. Men jag ser också, att han tar inga förnuftiga beslut. Imorgon när jag jobbar ska jag prata med distriktsköterskan på Blidö. Inge behöver hemtjänst, speicellt nu när jag tänker flyga ur boet, inte en dag försent.

Jobbig sits just nu, känner mig kluven, orolig. Hans hälsa går först iaf.

Alex ska lägga ett bud idag. Lägre än det dom vill ha, men jag hoppas dom accepterar eftersom inga andra är intresserade. Har panik, och vill inte förlora lägenheten. Jag hoppas så dom vill göra en snabb affär. Den är ju så fin!

På min långa minuslista ligger också en bortappad mobil. Gah, för alkoholens påverkan^^ Men skoj hade vi iaf! Som fan, vill jag tillägga.

Aja, jag kämpar på, låt oss bara få lägenheten så är jag så nöjd så!