Jag växte upp i Stockholm, i förorten Farsta. Mina första år bodde jag på ( <- )Larsbodavägen, och senare vid 10-14 års ålder på 
Kristinehehamsngatan (-> ), och däremellan, ute på Furusund där jag bor idag.Min uppväxt var jobbig, och jag har
många minnen. Minen fyllda med känslor, av hur jag mådde då. Hur rädd och orolig jag faktiskt var. Visste aldrig vart jag skulle hamna eller tvingas sova med. Det hände att folk kidnappade mig, för att mina föräldrar helt enkelt deckat på krogen vi befann oss på...Jag har aldrig mått så bra som jag mår idag, och jag känner ändå att jag kan må bättre, men jag kände ändå att det fanns ett sug att få åka till Farsta för att på nått sätt se hur Farsta kändes tillsammans med det bästa jag vet. Jag förberedde mig på ångestfyllda stunder. Redan på morgonen, började tankarna. "Ingen lust, kanske bara ska gå lite på stan i Norrtälje" osv. Min kropp ville inte alls. Allt sa emot, och
jag hade vänt om, om inte Alex stöttat mig så pass. Vi lyckades komma på bussen och då började allt kännas bättre. Insåg att han var med mig, och att inget kude göra mig illa längre.( <-På bussen )
Jag kände mig starkare och gladare än aldrig förr. Allt det onda, kom mig aldrig inpå. Massor av minnen, sjukt mycket känslor, men iget som drog med mig som det gjort förr. Det var Alex och jag i vår bubbla, trotts att min mun gick i ett. Jag visade honom husen och gatorna jag bott på, lekparker jag lekt i, skolor jag gått i, och vi började och avslutade i Farsta centrum.
Jag handlade lite grann, kan ha varit tröstshopping, men jag fyndade verkligen. 
Hittade ett par sneakers som jag älskar! Det är bara att inse att mina rosa Puma måste lämna min värld och gå vidare, dom har hål för tårna, och ja, det hade dom inte när jag köpte dom. Huromhelst, så kostade mina nya inte mer än 149:- Sen vart det smycken. Köpte mig ett vardagset i smyckeväg. Vart gammelrosa pärlor, Me love! Och ett par piffigare örhängen av den modell 
jag gillar mest 
just nu.Summan av kardemumman är att igår upplevde jag de finaste och lyckligaste minnen jag någonsin upplevt av alla mina år i Farsta.
Jag älskar dig Alexander!
Att jag äntligen kan få uppleva äkta lycka och trygghet!
