Min viktnedgång

(Bilden föreställer mig före och efter viktnedgången-> )

I våras bestämde jag mig engång för alla att jag skulle gå ner i vikt. Att jag åtminstonde skulle ner till en vikt jag varit i förrut, och att jag skulle bli bekväm i min kropp. Jag har alltid kämpat med min vikt, men jag har aldrig vägt så mycket som jag gjorde i våras. Min längd vet ni redan, och till det passar inte 66 kilo.

Eftersom jag försökt gå ner förrut och också lyckats hålla min vikt genom att tänka på vilken mat som var bra och motion som passade mig, hade jag en aning om hur jag skulle gå tillväga. För det första bestämde jag mig för att inte ta några genvägar. Alltså inga mediciner eller pulver, utan vanlig mat och vanliga promenader och träning. Jag gick i princip en 20 mins rask promenad varje dag, och jag åt den mesta maten med en stor mängd sallad till. Helst mer sallad än annan mat. Mycket frukt och vatten, och en underbar pojkvän som höll fast mig när godissuget vart för stort^^

Kilona rasade. Och eftersom jag skrev upp varje vecka vad jag vägde och fotograferade mig, såg jag verkligen med egna ögon att jag minskade i vikt och i mått. Mina gamla kläder började passa, och motivationen var på topp!

Nu över sommaren har jag levt med min nya vikt som är på 58kg vilket var mitt andra delmål, och jag håller vikten. Nu har jag satt igång igen, och ska ner till 54 kg, det jag brukade väga helt enkelt.

Så bloggen är ju ett yperligt forum att berätta om hur det går för mig!

Wannabe sambo

Åh jag är så exalterad!

Alex och jag har varit och tittat på en etta I norrtälje på35 kvm. Jag vart helt tokigt kär i lägenheten. Inget man kan se med blotta ögat, men den kändes bara så bra! Vart lugn och trygg, och bara harmonisk och lycklig av att vara där inne, och ville inte alls gå därifrån. Det helt underbara kom när märklaren sa att det bara var en till som tittat på lägenheten. Wow! Då finns det en chans att det kanske bara är Alex som är intresserade och att Alex därmed kan pressa ner priset! Märklaren ringde igår och berättade att det bara nu är Alex som är intresserade av den!!! WEE! Så på måndag ska Alex till banken igen, och så får vi se om Alex lägger ett bud sen! (Innan ska vi ha en inspektion på mögel etc, för att kolla att allt är okej, innan köpet)

För övrigt har jag fått veta att en tjänst av de två jag sökte nu är tagen. Något jag var beredd på för hon som gick på den raden, sökte ju den såklart och är också utbildad så varför inte? Glad för henne faktiskt. Nu hoppas jag på den andra på 67%. Jobbade kvällspass +jour igår, vilket var första gången jag jobbar jour, och det gick toppen. sov ganska bra förrutom att jag vakna av lite larm etc. Skadeglad blir man när man går hem när alla andra börjar jobba. haha!

Så idag lekte jag runt som jag brukar med smink och kamera :P Och så här fin kan man bli då.

Nu kommer snart Alex! Å ja älskar min pojke!

Grå vardag

Har en stor lucka just nu utan jobb, och jag blir tokig... Har ingen ork, och ingen lust att göra någonting. Det enda som vart gjort idag, var en sminking och lite bilder, allt annat gjordes vid dator, så som World of warcraft, youtube och allmänt surfande.

Börjat titta efter vinterskor, kommit en ny modell som jag gillar.

( Bild från idag-> )

Oriflame - Det svenska kosmetikföretaget

Vill absolut tipsa om att besöka min goda vän Zandra´s sida hos Oriflame, här kan du bl.a se vad just Zandra har testat för prdukter, och beställa dom genom henne. Priserna är bra och deras policy är att inte använda några som helst produkter som härrör från döda djur, och inte heller prova nya produkter på djur. Inga av Oriflames kosmetiska sammansättningar som tagits fram av företaget, eller av underleverantörer, har testats på djur.

Kan det bli bättre?

www.my.oriflame.se/zandras_oriflame

Väntar själv på Oriflame-katalogen!

Och den kan du också få i din brevlåda om du hör av dig till Zandra med ditt namn och adress via hennes mail: zandrals@hotmail.com

Testat Oriflame´s prdukter?, skriv gärna om det i Kommentarer.

Nostalgitripp till Farsta

Jag växte upp i Stockholm, i förorten Farsta. Mina första år bodde jag på ( <- )Larsbodavägen, och senare vid 10-14 års ålder på Kristinehehamsngatan (-> ), och däremellan, ute på Furusund där jag bor idag.

Min uppväxt var jobbig, och jag har många minnen. Minen fyllda med känslor, av hur jag mådde då. Hur rädd och orolig jag faktiskt var. Visste aldrig vart jag skulle hamna eller tvingas sova med. Det hände att folk kidnappade mig, för att mina föräldrar helt enkelt deckat på krogen vi befann oss på...

Jag har aldrig mått så bra som jag mår idag, och jag känner ändå att jag kan må bättre, men jag kände ändå att det fanns ett sug att få åka till Farsta för att på nått sätt se hur Farsta kändes tillsammans med det bästa jag vet. Jag förberedde mig på ångestfyllda stunder. Redan på morgonen, började tankarna. "Ingen lust, kanske bara ska gå lite på stan i Norrtälje" osv. Min kropp ville inte alls. Allt sa emot, och jag hade vänt om, om inte Alex stöttat mig så pass. Vi lyckades komma på bussen och då började allt kännas bättre. Insåg att han var med mig, och att inget kude göra mig illa längre.


( <-På bussen )

Jag kände mig starkare och gladare än aldrig förr. Allt det onda, kom mig aldrig inpå. Massor av minnen, sjukt mycket känslor, men iget som drog med mig som det gjort förr. Det var Alex och jag i vår bubbla, trotts att min mun gick i ett. Jag visade honom husen och gatorna jag bott på, lekparker jag lekt i, skolor jag gått i, och vi började och avslutade i Farsta centrum.

Jag handlade lite grann, kan ha varit tröstshopping, men jag fyndade verkligen. Hittade ett par sneakers som jag älskar! Det är bara att inse att mina rosa Puma måste lämna min värld och gå vidare, dom har hål för tårna, och ja, det hade dom inte när jag köpte dom. Huromhelst, så kostade mina nya inte mer än 149:- Sen vart det smycken. Köpte mig ett vardagset i smyckeväg. Vart gammelrosa pärlor, Me love! Och ett par piffigare örhängen av den modell jag gillar mest just nu.

Summan av kardemumman är att igår upplevde jag de finaste och lyckligaste minnen jag någonsin upplevt av alla mina år i Farsta.

Jag älskar dig Alexander!

Att jag äntligen kan få uppleva äkta lycka och trygghet!

Testar / Ögonskugga: Maybelline duo Lemongrass/Bronze

Jag och Alex var och handlade mat igår, och jag hittade såklart nått att gotta mig i. Halva priset på lite produkter på smink från Maybelline. Fastnade för en duo med gröna färger. Min första ögonskugga från Maybelline, så det var intressant att testa.

Fanns inget att klaga på angående ögonskuggorna, men inte heller mycket hurra för. Färgkombinationen är fin. Jag valde att lägga den ljusa lemongrass över hela ögat och sen bara lägga den mörka som skugga i ögonlocksvecket, och som lite sotning i undre fransraden för en intensivare look. Man kan ju leka runt rätt ordentligt med två matchande färger så här. Ett mer passande alternativ för mig skulle ha i vanliga fall varit att ha den mörka Bronze över hela locken, och sätta den ljusa som highlight framme vid fransraden, under ögonbrynet och vid ögonvrån. (tog en bild, men man ser knappast ögonskuggan, ska uppdatera med en intensivare variant i morrn, som förslaget jag gav ovan)

Testar / Aquolina Body Milk, vit choklad

(Aquolina Body Milk, vit choklad. 89 kr på seven.se)

Alla som känner mig bra, vet om min speciella förtjusning i just vit choklad. Jag sörjer fortfarande Magnum vit *tyst minut*. Det är något speciellt med vit choklad. Vit choklad känns fräschare och det passar så bra till frukter. Enkelt att göra en hyfsat enkel efterätt tex, blanda massa frukter på en plåt, riva över en massa vit choklad och tadaa, servera med glass!

Efter att beställt produkter på eleven.se så fick jag med mig gratisprov på bl.a en kräm som heter Aquolina Body Milk, vit choklad. Helt lyrisk över att få dofta vit choklad, men skeptisk, testade jag efter min dusch nyss. Den luktade verkligen vit choklad, och jättegott! Jag är mega nöjd! Och huden vart alldeles silkeslen och mjuk, och doften stannar kvar på huden. Priset på en hel flaska 250 ml kostar på eleven.se 89 kr. Ett okej pris för en så ljuvlig och iaf för mig, väldigt speciell doft.

Jag rekommenderar!

Välkoma till min nya blogg!

Namnet är Veronica, och jag är som ni kanske anade bara hundrafemtiocentimeter lång (kort?). Har alltid varit kort, så man skulle kunna säga att jag är van. Föddes ovanligt liten, och så har det alltid varit. Jag har en ovanligt bred nacke och starka tår. Jag måste oftast titta upp, och jag är en mästarinna på att stå på tå och sträcka mig efter saker. Min längd gör mitt liv en aning annorlunda än andras skulle jag tro. Mina byxor, är som ni ser, för långa. Men å andra sidan behöver jag aldrig vantar för min jackärm, är så lång att min hand aldrig sticker ut. Det bästa? Måste nog vara att kunna shoppa mycket rosa kläder på alla barnavdelning. Man kan se positivt och negativt i allt, så även detta. Men, overall, så lider jag inga större meen^^ Man har lärt sig leva med det, lärt sig sy upp sina byxor. Ber människor om hjälp, hoppar, låtsas se det dom pratar om, fast att jag inte har nån aning.

Kärleken

För övrigt ser mitt liv ut som kanske någon annans, eller vad vet jag? Men jag har en livsparner. Äntligen. Orka bry sig om det där igen. Nu är det klappat och klart med min Alexander. Finns mycket att oroa sig för där ute, men kärleken är precis där den ska vara, hos mig. Jag skulle kunna skriva mil av text, om hur denna underbara varelse förgyller mig som person, mitt liv, ger mig hop, och stöd.. Och ja, jag försöker hålla tillbaka. Här är iaf en bild på underverket.

Familjen

Sen kommer vi då till familj. Den är ju inte särskilt stor. Var beredd för det blir lite sorgligt nu. Mina föräldrar var alkohlister (vilket för övrigt kan vara en bidragande del till mina hundrafemtiocentimetrar) och min uppväxt var inge vidare. Riktigt skit faktiskt. Hursomhelst så dog min mamma Annelie när hon var 41 år och jag var 9, och min pappa levde några år till och dog när han var 49 år och jag var nästan 14. Men! En mycket god vän till familjen, och min låtsas pappa/morfar har tagit hand om mig sedan dess. Och även när mina föräldrar fanns vid liv fanns han omkring mig. För mig är han bara kort och gott Inge. Han fyller ingen ram, utan han bara är min Inge, som alltid fanns där för mig under min uppväxt. Lät mig bo på landet, komma bort, etc. Han som tog mig som fosterbarn när min pappa, även han gott bort och jag stod som 14 år, med alla tonårskriser man kan tänka sig, föräldrarlös.

Bästa vän

Jag har haft turen att få en bästa vän. En sån där, som man är bunden till i själen. En osynlig tråd, som för alltid håller oss länkade Hon råkar ha samma namn som min mamma. Annelie. Skulle kunna skriva natt och dag, om allt som hon gjort för mig. Allt hon ger mig, jag hoppas bara att hon vet det i sitt hjärta. Vi har varit vänner i 10 år nu, och jag behöver inga andra vänner än henne.

Senaste bilderna på henne efter sminkning av mig