
Makeupartist ~ Nagelterapeut ~ Smyckestillverkning ~ Inredning ~ Matlagning ~ styling ~ Sjunga ~ Shoppoholic ~ Partyprinsessa
fredag 19 september 2008
Wannabe sambo

söndag 14 september 2008
Grå vardag

bilder, allt annat gjordes vid dator, så som World of warcraft, youtube och allmänt surfande.lördag 13 september 2008
Oriflame - Det svenska kosmetikföretaget
Vill absolut tipsa om att besöka min goda vän Zandra´s sida hos Oriflame, här kan du bl.a se vad just Zandra har testat för prdukter, och beställa dom genom henne. Priserna är bra och deras policy är att inte använda några som helst produkter som härrör från döda djur, och inte heller prova nya produkter på djur. Inga av Oriflames kosmetiska sammansättningar som tagits fram av företaget, eller av underleverantörer, har testats på djur.fredag 12 september 2008
Nostalgitripp till Farsta
Min uppväxt var jobbig, och jag har
Jag har aldrig mått så bra som jag mår idag, och jag känner ändå att jag kan må bättre, men jag kände ändå att det fanns ett sug att få åka till Farsta för att på nått sätt se hur Farsta kändes tillsammans med det bästa jag vet. Jag förberedde mig på ångestfyllda stunder. Redan på morgonen, började tankarna. "Ingen lust, kanske bara ska gå lite på stan i Norrtälje" osv. Min kropp ville inte alls. Allt sa emot, och
( <-På bussen )
måndag 8 september 2008
Testar / Ögonskugga: Maybelline duo Lemongrass/Bronze
Jag och Alex var och handlade mat igår, och jag hittade såklart nått att gotta mig i. Halva priset på lite produkter på smink från Maybelline. Fastnade för en duo med gröna färger. Min första ögonskugga från Maybelline, så det var intressant att testa.
Fanns inget att klaga på angående ögonskuggorna, men inte heller mycket hurra för. Färgkombinationen är fin. Jag valde att lägga den ljusa lemongrass över hela ögat och sen bara lägga den mörka som skugga i ögonlocksvecket, och som lite sotning i undre fransraden för en intensivare look. Man kan ju leka runt rätt ordentligt med två matchande färger så här. Ett mer passande alternativ för mig skulle ha i vanliga fall varit att ha den mörka Bronze över hela locken, och sätta den ljusa som highlight framme vid fransraden, under ögonbrynet och vid ögonvrån. (tog en bild, men man ser knappast ögonskuggan, ska uppdatera med en intensivare variant i morrn, som förslaget jag gav ovan)
söndag 7 september 2008
Testar / Aquolina Body Milk, vit choklad

Välkoma till min nya blogg!
Namnet är Veronica, och jag är som ni kanske anade bara hundrafemtiocentimeter lång (kort?). Har alltid varit kort, så man skulle kunna säga att jag är van. Föddes ovanligt liten, och så har det alltid varit. Jag har en ovanligt bred nacke och starka tår. Jag måste oftast titta upp, och jag är en mästarinna på att stå på tå och sträcka mig efter saker. Min längd gör mitt liv en aning annorlunda än andras skulle jag tro. Mina byxor, är som ni ser, för långa. Men å andra sidan behöver jag aldrig vantar för min jackärm, är så lång att min hand aldrig sticker ut. Det bästa? Måste nog vara att kunna shoppa mycket rosa kläder på alla barnavdelning. Man kan se positivt och negativt i allt, så även detta. Men, overall, så lider jag inga större meen^^ Man har lärt sig leva med det, lärt sig sy upp sina byxor. Ber människor om hjälp, hoppar, låtsas se det dom pratar om, fast att jag inte har nån aning.Kärleken

För övrigt ser mitt liv ut som kanske någon annans, eller vad vet jag? Men jag har en livsparner. Äntligen. Orka bry sig om det där igen. Nu är det klappat och klart med min Alexander. Finns mycket att oroa sig för där ute, men kärleken är precis där den ska vara, hos mig. Jag skulle kunna skriva mil av text, om hur denna underbara varelse förgyller mig som person, mitt liv, ger mig hop, och stöd.. Och ja, jag försöker hålla tillbaka. Här är iaf en bild på underverket.
Familjen
Sen kommer vi då till familj. Den är ju inte särskilt stor. Var beredd för det blir lite sorgligt nu. Mina föräldrar var alkohlister (vilket för övrigt kan vara en bidragande del till mina
hundrafemtiocentimetrar) och min uppväxt var inge vidare. Riktigt skit faktiskt. Hursomhelst så dog min mamma Annelie när hon var 41 år och jag var 9, och min pappa levde några år till och dog när han var 49 år och jag var nästan 14. Men! En mycket god vän till familjen, och min låtsas pappa/morfar har tagit hand om mig sedan dess. Och även när mina föräldrar fanns vid liv fanns han omkring mig. För mig är han bara kort och gott Inge. Han fyller ingen ram, utan han bara är min Inge, som alltid fanns där för mig under min uppväxt. Lät mig bo på landet, komma bort, etc. Han som tog mig som fosterbarn när min pappa, även han gott bort och jag stod som 14 år, med alla tonårskriser man kan tänka sig, föräldrarlös.Bästa vän
Jag har haft turen att få en bästa vän. En sån där, som man är bunden till i själen. En osynlig tråd, som för alltid håller oss länkade Hon råkar ha samma namn som min mamma. Annelie. Skulle kunna skriva natt och dag, om allt som hon gjort för mig. Allt hon ger mig, jag hoppas bara att hon vet det i sitt hjärta. Vi har varit vänner i 10 år nu, och jag behöver inga andra vänner än henne.
Senaste bilderna på henne efter sminkning av mig


