bilder, allt annat gjordes vid dator, så som World of warcraft, youtube och allmänt surfande.
Vill absolut tipsa om att besöka min goda vän Zandra´s sida hos Oriflame, här kan du bl.a se vad just Zandra har testat för prdukter, och beställa dom genom henne. Priserna är bra och deras policy är att inte använda några som helst produkter som härrör från döda djur, och inte heller prova nya produkter på djur. Inga av Oriflames kosmetiska sammansättningar som tagits fram av företaget, eller av underleverantörer, har testats på djur.
Jag växte upp i Stockholm, i förorten Farsta. Mina första år bodde jag på ( <- )Larsbodavägen, och senare vid 10-14 års ålder på 
Kristinehehamsngatan (-> ), och däremellan, ute på Furusund där jag bor idag.
många minnen. Minen fyllda med känslor, av hur jag mådde då. Hur rädd och orolig jag faktiskt var. Visste aldrig vart jag skulle hamna eller tvingas sova med. Det hände att folk kidnappade mig, för att mina föräldrar helt enkelt deckat på krogen vi befann oss på...
jag hade vänt om, om inte Alex stöttat mig så pass. Vi lyckades komma på bussen och då började allt kännas bättre. Insåg att han var med mig, och att inget kude göra mig illa längre.
Jag handlade lite grann, kan ha varit tröstshopping, men jag fyndade verkligen. 
Hittade ett par sneakers som jag älskar! Det är bara att inse att mina rosa Puma måste lämna min värld och gå vidare, dom har hål för tårna, och ja, det hade dom inte när jag köpte dom. Huromhelst, så kostade mina nya inte mer än 149:- Sen vart det smycken. Köpte mig ett vardagset i smyckeväg. Vart gammelrosa pärlor, Me love! Och ett par piffigare örhängen av den modell 
jag gillar mest 
just nu.
Jag och Alex var och handlade mat igår, och jag hittade såklart nått att gotta mig i. Halva priset på lite produkter på smink från Maybelline. Fastnade för en duo med gröna färger. Min första ögonskugga från Maybelline, så det var intressant att testa.
Fanns inget att klaga på angående ögonskuggorna, men inte heller mycket hurra för. Färgkombinationen är fin. Jag valde att lägga den ljusa lemongrass över hela ögat och sen bara lägga den mörka som skugga i ögonlocksvecket, och som lite sotning i undre fransraden för en intensivare look. Man kan ju leka runt rätt ordentligt med två matchande färger så här. Ett mer passande alternativ för mig skulle ha i vanliga fall varit att ha den mörka Bronze över hela locken, och sätta den ljusa som highlight framme vid fransraden, under ögonbrynet och vid ögonvrån. (tog en bild, men man ser knappast ögonskuggan, ska uppdatera med en intensivare variant i morrn, som förslaget jag gav ovan)
Namnet är Veronica, och jag är som ni kanske anade bara hundrafemtiocentimeter lång (kort?). Har alltid varit kort, så man skulle kunna säga att jag är van. Föddes ovanligt liten, och så har det alltid varit. Jag har en ovanligt bred nacke och starka tår. Jag måste oftast titta upp, och jag är en mästarinna på att stå på tå och sträcka mig efter saker. Min längd gör mitt liv en aning annorlunda än andras skulle jag tro. Mina byxor, är som ni ser, för långa. Men å andra sidan behöver jag aldrig vantar för min jackärm, är så lång att min hand aldrig sticker ut. Det bästa? Måste nog vara att kunna shoppa mycket rosa kläder på alla barnavdelning. Man kan se positivt och negativt i allt, så även detta. Men, overall, så lider jag inga större meen^^ Man har lärt sig leva med det, lärt sig sy upp sina byxor. Ber människor om hjälp, hoppar, låtsas se det dom pratar om, fast att jag inte har nån aning.
hundrafemtiocentimetrar) och min uppväxt var inge vidare. Riktigt skit faktiskt. Hursomhelst så dog min mamma Annelie när hon var 41 år och jag var 9, och min pappa levde några år till och dog när han var 49 år och jag var nästan 14. Men! En mycket god vän till familjen, och min låtsas pappa/morfar har tagit hand om mig sedan dess. Och även när mina föräldrar fanns vid liv fanns han omkring mig. För mig är han bara kort och gott Inge. Han fyller ingen ram, utan han bara är min Inge, som alltid fanns där för mig under min uppväxt. Lät mig bo på landet, komma bort, etc. Han som tog mig som fosterbarn när min pappa, även han gott bort och jag stod som 14 år, med alla tonårskriser man kan tänka sig, föräldrarlös.
