HAMNAR EFTER
För mig känns det viktigt att uppdatera bloggen så ofta jag bara kan. Behövs inte mer än ett par ggr i veckan, ibland gärna mer. Men det finns många på min blogglista just nu som har bloggtorka, vilket nästan kan göra mig sur. Man surfar in gång på gång för att inse att “nehepp, inget nytt nu heller…” och till slut blir man frustrerad när man ser att en person inte uppdaterat på typ två veckor el mer, en del, har säkert lagt ner bloggen. Kan ni vänligen tala om, om ni lagt ner, eller tagit en längre pause?? Så himla trisst att surfa in gång på gång, och bloggen bara står still. Och ni andra som känner at ni kanske inte uppdaterar så ofta, försök att göra det, även om det bara blir nått litet. Vad som helst litet som gör det i alla fall värt att ha surfat in dit.
Jag tar med mig min kamera i princip var jag än går, och det blir en hel del bilder, som jag tänker att jag ska fylla min älskade blogg med, men så hamnar man efter, och känner att man kan inte posta dagens händelser innan man postat gårdagen eller förra veckans… Snacka trafikstockning! ^^ Så jag får väl ta det här inlägget med att posta lite diverse bilder och så, för att komma ikapp.
Klippte mig I Tisdags äntligen, vilket jag som ni vet vart väldigt nöjd med. Har ingen bild där jag stylat det till fullo, men här kommer lite bilder när jag stylade mig en aning inför Sebastians veterinärbesök. Besöket gick för övrigt bra, och vetrinären hittade inga löss, eller ohyra på honom, vilket vi förstod eftersom han hade slutat klia sig avsevärt flera dagar innan, men nu fick vi det hela bekräftat i alla fall och kan nu försöka hitta en sambo till Sebbe.
Sen igår morse har jag varit ute på Furusund för att hälsa på Inge och för att städa ut mitt gamla rum. Det är berkligen svårt att kasta saker, speciellt i början, men nu när jag levt utan mitt gamla rum ett tag, är dte lite lättare att kasta saker eftersom jag inser att det är inget jag använder el behöver omge mig med längre. Hittade idag en liten “FONUS”-pärm, med min mammas dödsannons och det fina sista hälsningar från släkt och vänner. Eftersom jag redan var känlsam i med min utstädning av mitt gamla liv, gjorde ju detta mig verkligen känslosam. Jag grät faktiskt inte, men det är verkligen nu på senare år som saknaden av mina föräldrar känns. Nu hade jag känt dom som mina föräldrar och vänner och vi hade legat på samma plan i med att vi alla skulle ha varit vuxna. Här tvekar jag när jag skriver… Jag känner mig inte vuxen, men vem gör det antar jag? Känner mig som jag alltid gjort, och frågan är.. Om jag egentligen någonsin fick känna mig som ett barn? Här kommer underbara bilder på Inge.
Jag handlade lite på H&M i veckan också, men jag ska fotografera det i morrn.
Imorgon ska jag och Annelie gå lite på stan och mysa, ser jag fram emot. Och på söndag ska vi åka till halstavik för att se om Sebbe vill ha en Sambo.
Funderar på vad han ska heta. Sebastian såg ut som en Sebastian, och visst att namnet säkert kommer komma till oss, och några förslag har vi nog redan. Jag har i alla fall ett, Sony. Jag är ett teknik freak och sen tänker jag på filmen A.I med Will Smith.
Vill du komma med namnförslag så varsågod att göra så i chattboxen i menyn till vänster :)
