Imorgon har jag och Alex bott i vårt hus i Norrtälje i 2v. Känns fortfarande lite overkligt, och fortfarande har vi nog båda lite känslan av att vi är på semester. Har fått lite kommentarer om att jag ser lyckligare ut på något sätt, vilket inte förvånar mig egentligen, men att det syns när man träffar mig låter lite konstigt i mina öron. Haft ett socialt liv de här 2 veckorna, träffat många vänner jag så sällan träffar, och det ska bli härligt att kunna ses kontinuerligt.
Det enda jag har att klaga på just nu är min obefintliga inkomst. Dock kommer det att ändra sig om ett tag det vet jag. Kommer troligen få jobb på Blidösundsgården över sommaren, kanske tom schema, och jag ska ta de närmaste dagarna framöver att kolla runt efter jobb i Norrtälje. Min lilla inkomst just nu är helt enkelt att jag jobbar för Inge. Han vill verkligen röja ur huset och på gården och istället för att hyra nån annan och behöva hjälpa mig ekonomiskt slår han 2 flugor i en smäll.
Inge var här igår och hälsade på för första gången. Det var trevligt, och Annelie var här en stund också så vi fikade alla fyra i vårt kök, och åt av Annelies hembakade bullar. Sen när Inge skulle gå igen, började han gråta lite. Det gör ont… Vetskapen att han känner sig ensam och övergiven skär i mig. Hemtjänsten skulle komma igång den här veckan, vilket den inte har. Ska ringa på Tisdag om dom inte hör av sig på måndag, så han har verkligen varit helt själv nu.
Glada nyheter då. Min dator är hel och fungerande! Woho! Peter är en ängel som hjälpte mig och ställde upp, som vanligt. Jag blir verkligen fortfarande förundrad över hur en människa kan ställa upp så mycket och bara finnas där för mig. Dessutom känns det bra att vi faktiskt umgås lite nu och att det känns bra och avslappnat och att Alex och Peter kommer bra överens.
Ska uträtta en hel del ärenden idag. Minst 3 iaf det är mitt mål. Ångesten kickar in när det gäller alla måsten och ansvar, men jag inbillar mig att jag är en fighter ^^ Mitt liv ska bli bra tillslut.
